Ungsvenskarna ser att det europeiska samarbetet som Sverige gick med i 1995 har förändrats avsevärt. Från att vara en plattform för ekonomiskt och handelsorienterat samarbete har EU blivit en stor och kostsam byråkratisk maskin. Idag väljer EU, genom dess centraliserade arbete och överstatliga beslutsfattande, att försöka tvångssammanbinda länder med olika demografiska, ekonomiska, geografiska och kulturella förutsättningar. Ungsvenskarna vill istället se ett EU där makten och lagstiftandet i högre utsträckning decentraliseras till medlemsländerna, samtidigt som unionens omfattning och institutioner skalas ner avsevärt och Sverige tillåts värna om sina egna gränser.
Resultatet av ett bantat EU vore att kostnaderna för unionens verksamhet kraftigt skulle minska. Vi menar att det är direkt orimligt att Sverige varje år betalar in tiotals miljarder av svenska skattemedel till ineffektiva och slösaktiga projekt i andra stater vars resultat inte ens utvärderas. Detta måste få ett stopp så att dessa miljarder kan investeras just i Sverige.
Ungsvenskarna anser att det europeiska Schengensamarbetet i grunden är positivt, då detta har möjliggjort internationella polisiära samarbeten, informationssystemet SIS samt utlämningssystemet vid domar. Däremot ser vi, till följd av nuvarande säkerhetspolitiska kris, negativt på den mer eller mindre okontrollerade rörelsen av människor över landsgränser. Vi ställer oss positiva till de tillfälliga gränskontrollerna men inser att de både behöver permanentas och förstärkas. Trygghet framför smidighet är våra ledord på området och därför måste identitetskontroller vid gränserna utföras vid behov för att kunna stärka den inhemska säkerheten.
Ungsvenskarna vill reformera EU och demokratisera beslutstagandet i syfte att från grunden förändra den tröga och kostsamma byråkratin som idag råder. Vi vill avskaffa stora delar av EU:s strukturfonder där bland annat Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden (ESF) ingår. Vi ser positivt på EU som ett handelsorienterat samarbete men anser inte att EU ska suga ut de rikare länderna i förmån för verkningslösa bidrag till de mindre välbärgade EU-länderna. Detta skulle medföra att Sverige sparar merparten av sin årliga EU-avgift som då kan nyttjas till att främja nationella infrastrukturprojekt samt lokala bönder och jordbrukare.
Inte nog med att EU-byråkratin är dyr och ineffektiv, det råder dessutom ytterst begränsad insyn i maskineriet. EU har många gånger fått kritik för påstådd korruption, dessvärre slutade man skriva rapporter på området. Det faktum att varje EU-parlamentariker får runt 45 000:- i så kallat ”kanslistöd” varje månad, utan att behöva redovisa någonting alls är ett bra exempel. Ett annat exempel är så kallad EU:s skuldfond där EU valde att skuldsätta framtida generationer. Sveriges inbetalning uppgick till 150 miljarder kronor och Sverige kommer endast få återse 34 miljarder. För att minska förskingringen, och därmed minska EU:s kostnader, måste bättre transparens och offentlighet råda inom hela EU-byråkratin.
